Nar man tittar pa en varldskarta sa verkar varan varld inte sa stor, eller hur? Allt far plats pa en bit papper. Det ar ju bara en rund boll med lite vatten dar och lite landmassor. Och saklart en stor isklump pa bada andarna. Sen borjar man titta narmre, leta efter sin hemstad eller kanske staden dar man befinner sig, och oavsett var man kommer ifran sa kommer staden, i basta fall, vara en millimeterstor prick pa kartan. Plotsligt ar varlden lite storre! En stor del av befolkningen runt om i varlden reser, men inte allt sa manga har varit jorden runt. Och besokt varje liten kvadratcentimeter av jordens yta, det har ingen gjort an.
Men nar man har fatt sin certifikation att ga och dyka, da oppnas helt plotsligt en annan del av varlden upp framfor ens ogon. Helt plostligt kan man besoka stallen som fortfarande ar outforskade, och mota varelser som man inte mott forut. Till och med forskare star fortfarande stumma nar det kommer till havens djup.
71% av varldens yta bestar av vatten. Av de 71% sa ar 97% havsvatten, och av de dar tre procenten som blev var ar farskt vatten. Tre fjardedelar av det farska vattnet ar fryst i polernas isberg. Det ar tack vare den enormt stora mangden med vatten som vi har pa var planet, som gor att vi faktiskt kan leva har. Varfor vi har sa mycket liv nar andra planeter ar helt tomma. Ni kanske har hort att det ar pga att vi har ”ratt klimat”, ”ratt temperatur”. Och det har vi tack vare varat vatten! 98% av allt syre vi andas pa denna planet kommer ifran vara varldshav. Blunda en stund och forestall dig hur det skulle vara om nagon tog bort 98% av allt syre som gor att vi andas… Hur manga skulle do ut? Hur mycket djur och vaxtlighet skulle vi ha? Och inte bara har vi haven att tacka for att vi kan andas, utan klimatet ar helt och hallet baserat pa vara hav. Det ar mer havsyta soderom, darav ar det varmare soder ut pa kartan an norr. Haven reglerar namligen temperaturen, och utan vara hav skulle det inte ga att bo dar det av varmt, eller dar det ar kallt. Typ Sverige alltsa. Eller Thailand.
Att ga och dyka ar ett satt att utforska en ny varld, en varld som inte bara ar ny for dig utan for manskligheten. Vissa forskare har forsokt att utforska alla djup, men det ar mycket hav och majoriteten av havsbotten ar for djup for dykare. Men aven reven som en vanlig dykare kan komma till, ar fortfarande for djupt att utforska utan luft pa din rygg. Med den dar silvertanken pa ryggen och regulatorn i munnen sa har man plotsligt kontroll over vad man gor nar man sjunker ner i djupet, Helt plotsligt kan ingen stora dig. Det ar tyst under ytan, ingen som pratar, ingen trafik, ingen musik, inget kan stora dig. Det ar meditation, det ar en upptacksfard, det ar ren viktloshet… och det ar frihet i allra hogsta grad.
Att vara viktlos ar en kansla som borde testas av alla. Fallskarmshoppning eller dykning, det ar tillfallen da man svavar fram, och styr med hjalp av sina fotter. Man kan accelerera, svanga, backa, stanna… Allt bestams av hur du vinklar dina fenor eller sparkar med dina ben. Genom att kontrollera sin andning och ha koll pa hur sina lungor fungerar sa kan man hanga upp och ner i vattnet utan att rora sig en millimeter forutom hur langt strommen vill fora dig. Det ger dig en kansla av att du svavar, flyger genom luften, flyger over klipporna under vattnet och flyger forbi fiskar och andra havsorganismer, medan dina armar ar krossade over din brostkorg.
Och mangfalden av liv som befinner sig under ytan at nagot vi inte ens kan inbilla oss uppe pa land. Fran partiklar sa sma att man inte kan se dem med blotta ogat, till valar storre an bussar. Fran de skrackinjagande hajarna till de gulligaste sma rakorna. Blasfiskar, rockor, korallfiskarna, marulkfiskarna som passar in i vilken skrackfilm som helst, sota delfiner som hoppar i vagorna. Haven innehar en varld, full av varelser som man knappt tror pa att de finns nar man ser de pa bilder, och jag tror stenhart pa att det fortfarande finns varelser vi inte vet om. Havens djup har alltid haft manniskors intresse, fran de tidiga filmerna av Jacques-Yves Cousteau, till dagens dykare och forskare… Vi kan inte fa nog! Vad finns dar nere? Vad vantar oss i djupen? Finns det fortfarande varelser som harstammar fran dinosaurierna? Finns Loch Ness, eller havsmonster som paminner om henne? Finns det nagonting dar nere pa 8000 meters djup? Vi vet inte. Vi har sett filmer och bilder fran de djupaste delarna av varlden som forskare tagit at oss med sina kameror, men det finns antagligen fortfarande varelser som gommer sig. Om nagra generationer kanske vi har alla vara svar. Tills dess tanker jag njuta av osakerheten, av adrenalinkicken man far av att inte veta.
MOJSENGOJS 