Vilken överraskning!

Lite ledsen blev man ju när mamma och moster åkte hem, lite hemsjuk. Dock går ju livet på, och jobbigt är ju inte livet. Underbar dykning, solen skiner och himlen är blå. En eftermiddag efter ett dyk ringer Sara och ber mig komma och ta en drink på banyan – visst, inga problem! Kommer upp och stannar i dörren, för där, på en bänk, sitter minna och Natta… Mina fina, fina, fina flickor hemifrån. De hade bestämt sig för att komma, utan att säga till oss, och de ska vara här i två veckor. Känslan var obeskrivlig över att få se dem, älskar mina flickor!!

Och sa ar man tillbaka i vattnen..

Mondag 11.3.2013

Mamma och moster har varit har i tva veckor, och det gick fortare an jag nagonsin hade kunnat forestalla mig. Tiden bara sprang ivag! Nu borde de ha hunnit hem till Sverige, och det kanns som evigheter sen de var har. Men de akte igar!

Mycket hann vi med i alla fall. For det forsta sa dok vi. Mamma gjorde sitt scuba diver certifikat och Anki gjorde sitt Open water cert. Bada var jatteduktiga och jag ar sa stolt over de bada! Jim var instruktoren, han har ju aven varit min instruktor till alla mina kurser, och han ar valdigt duktig (och talmodig). Sista dagen var aven Sara och en videograf vid namn Charlie med sa vi gjorde en video som alla sen fick av mig i present. Aven massa roliga stillbilder fran filmen, valdigt nojd!

Annars har vi forsokt att utforska on sa mycket som mojligt – vi har promenerat upp i bergen utan att komma fram till varan destination, vi har akt runt till olika strander for att snorkla, vi har provat de flesta resturanger for att bestamma oss vilken som ar bast, de var med till Castle, till en grillfest och vi spelade aven minigolf en dag da mamma och Anki hamnade pa delad forsta plats.

Nu nar de har akt sa kommer jag tillbaka till min dykning. Jag har bara tva simtest kvar och sen ar jag klar, men jag vill inte bli helt klar an da det inte finns mycket jobb pa on, och blir jag klar sa ar det inte gratis dykning efterat, sa just nu drar jag bara ut pa det. Forhoppningsvis aker jag och Sara till Filippinerna nasta manad, och sen far vi se. Planerna ar forandringsbara, men som det ser ut nu sa kommer jag aka hemat i juni, mellanlanda i London sa jag kan halsa pa Headley och alla vanner runt om i England. Sen vet jag inte. Blivit erbjuden jobb i Canada vilket jag garna skulle ta, och jag har sagt att jag verkligen funderar pa det, men forst skulle jag vilja hinna med en svang till Afrikas savanner. Svart att bestamma mig, det har jag i alla fall, sa mycket ar sakert. Men forst ska det bli valdigt, valdigt mycket dyka av!