Bohol

Bohol ar helt otroligt. Dykningen ar helt otrolig. Jag ar kar.

Putiyan – Chocolate Hills

Tis 7.5.13

Att ga upp klockan 6 ar ju inget ovanligt, men vi var lite oroliga denna morgon att vi skulle missa farjan. Bussen skulle komma 6 och vid 6:30 sa var den inte dar.. Farjan skulle ga vid 10 sa de, ca 20 mil bort. Hum. Men pastorns dotter sa att det inte skulle vara nagra problem. Det blev ju faktiskt sa att vi kom fram dit vi skulle, sprang till farjan som gick vid 9, inte 10, och trots att jag och Sara var sena sa hann vi med den. Tjohej!! Forsta lyckan vi haft hittills tror jag.

3 timmar pa bat innan vi kom fram till Ubay, Bohol, dar vi inom en timme satt pa en buss pa vag till Carmen (uttalas Carmaine), hoppade av vid Chocolate Hills, och dar befinner vi oss nu, I ett dyrt hotellrum med en receptionist som inte har mycket information att ge om nagonting.  Men men! Vi har I alla fall rort oss ditat vi planerade, pa mindre an 48 timmar, sa det lilla ar I alla fall en stor forbattring.

Nasta gang reser vi med en Lonely Planet, en mobil och en karta, och kanske, kanske till och med en plan!

Baybay – Putiyan

Man 6.5.13

Sa, vi kom fram dit vi skulle, typ. Vi gick ner till busstationen vid 4;15 da de sa att bussen skulle ga 4:30. Runt 5:30 dok faktiskt en buss upp, till varan forvaning. Och den var absolut fullpackad, vilket resten av alla bussar efter ocksa var. Lovely! I alla fall sa akte vi fran Baybay till Sogod, som vi trodde var varat slutmal, men icke sa nicke. Vi kom dit, gav en taxichauffor lappen med hotellnamnet och han kliade sig I huvudet och sa att vi var ca en timme darifran med buss.  Va?

Sa blev det sa att vi satte oss pa annu en stekhet och fullproppad buss med allt vart bagage och akte ner till Padre Burgos. Vi holl tummarna for att de inte skulle vara fullbokade, men det var saklart motsatt – vi var de enda kunderna. Vi akte ju ner dit for att leta efter valhajarna, men da de inte hade nagra kunder sa hade de inte heller nagra valhajsturer… Ah! Sa, on Leyte ar utformad soder om som en manniska typ. Sogod ligger I skrevet, Padre Burgos vid foten av vansterbenet och I foten av hogerbenet finns en stad som hette San Rickardo, och dit sa de att vi skulle bege oss. Sa upp pa bussen igen, aka till Sogod, och darifran vanta bra lange innan en buss dok upp. Vi akte och akte ca 2 och en halv timme och kom till sist fram till en hamn. Na, dit skulle vi ju inte, vi hade redan passerat San Rickardo ungefar en mil bort. Bra dar. Sa vi motte en taxiforare som heter Boy, som vi pratdade med, varav han sen korde runt oss tills vi hittat sovrum (102 kr per natt, for tva personer, helt acceptabelt.)

Efter detta gallde det ju nu att hitta de dar valhajarna som vi akt I tva dagar for att hitta. Vi fick hora om en pastor som anordnade valhajsturer, sa vi fick tag pa honom och satt och pratade med honom samt hans dotter, och bokade in att vi skulle motas dagen darpa. Och det gjorde vi. Vid 8 pa morgonen hoppade vi I en liten bat tillsammans med pastorns dotter, en kille som korde baten och tva spotters som alltsa var dar for att leta efter valhajar. Och de gjorde ett jakligt bra jobb, for nog hittade de hajen alltid!

Vet inte hur lange vi snorklade med hajen précis vid var sida – ibland en bra bit ner, ibland précis vid ytan, men den var sallan langt ifran. Dyka ner gjorde vi ocksa, ner nagra meter for att kika narmre pa detta helt otroliga djur, for att sen poppa upp till ytan och ta ett andetag. Valhajar ar otroliga varelser, och jag kommer nog aldrig forsta mig pa de som ar radda eller ogillar dem. De ar gigantiska, men de ar sa ofarliga. Jag menar.. de har ju inte ens tander!

Efter att vi simmat runt med denna vackra varelse sa begav vi oss tillbaka till hotellet, eller ja, det lilla gasthuset vi hyrt over tva natter. Vi gick sen ivag pa jakt efter mat, vilket jag lovar inte ar latt nere I Putiyan. Hittar du nagot att ata for du vara nojd, om du inte vill ha kycklingfotter menar jag. Vi hittade ris och fisk, inte mycket men nagot fick man I sig I alla fall. Huh.

Vi forsokte ta reda pa hur bussarna gick men det var ju inte det lattaste, och forsokte ringa till pastorn som inte forstar vad man sager. Aja. Till sist kom de till oss och vi satt och pratade lite om bussarna och sa innan vi begav oss upp I bergen, pastorn och hans dotter ville visa oss runt vilket vi saklart var med pa. Sa vi akte runt pa moppar, hogt upp I Bergen, sen ivag till en tradgard, och till sist ett eco sanctuary som inte var helt fardigbyggt an. Sen var det forsoka hitta nagot att ata igen vilket resulterade I brod och chips och cola. Det var liksom inte sa mycket valmojligheter I denna stad.

Kvallen avslutades for I ovrigt hos pastorn ocksa, dar jag och Sara fick varsin bibel och en liten predikan, sa att vi nu ska kunna hitta Gud I vara hjartan. Heh. Intressant, men tror inte att jag ska ta mig ner den vagen, tror hellre pa mig sjalv och saker som faktiskt… existerar. Men, otrevliga ar vi inte, sa nu reser vi runt med biblar I vara vaskor.

Malapascua – Baybay

Sa, vi har lamnat Malapascua. Vilken fin o, sa orord, sa tyst och sa lugn, med jattetrevliga manniskor och jattefin dykning. 6:30 i morse kilade vi ner till stranden med all var packning och fick komma pa en bat. Sa irriterande dock, for det var ingen som ville hjalpa till, jag menar, nar vi kom sa var alla sa hjalpsamma? Nu menar jag inte att de ska bara mina vaskor eller annat, det gor jag garna sjalv, men de kan val i alla fall saga var baten gar ifran, eller hur mycket det kostar? Na, inte alls… Suck!

Vi tog i alla fall bat till Maya, och vid den piren funderade vi pa om det gick en bat till Leyte, en granno. Efter mycket om och men sa fick vi antligen reda pa att det skulle ga en bat klockan 10:30. Att ga upp 6:30 var ju alltsa otroligt onodigt, men det kunde ingen saga igar nar vi fragade?

10:30 hoppar vi i alla fall pa en bat. En man kommer och sager att lilla baten som tar en till stora kostar 20 peso. Fine. Det ar ca 3,50 SEK. Men nar vi val kommer i baten sa borjar han lagga till pris – 20 php per vaska? Sa helt plotsligt skulle han ha 140 istallet for 40? Vi fick ner det till 80, so vi betalde 20 for vara vaskor, men bara betalade for en vaska var.

Vi ”fraktades” ut till en storre bat, dar det var tydligen helt upp till oss igen att losa alla problem. De ropade pa oss att skynda skynda skynda, javla brattom var det, men de vagrade saga vart vi skulle, vart vi kunde lagga packningen eller nagonting, bara skynda skynda skynda. Slutade med att packningen lag fram, vi satt i mitten, aptrangt. Inte fick du nagon plats for benen, bradan vi satt pa gungade och knakade (impad att den holl), ryggstodet (ryggbradan) var sa daligt placerad att det inte gick att luta sig bakat for man hade en kant rakt in i ryggen (ja, jag har faktiskt blamarken), det var otroligt kvavt och svettigt, fullt med smabarn och bakom oss sitter man och rapar? What the fuck? Hyfs??? Naaaae. Som tur var sa var jag helt slut over att bara sovit ett par timmar under natten, sa jag tvarslocknade pa baten. Sa tur, for den resan pa 2 timmar hade varit vedervardig.

Nar baten stannade igen sa hade vi ju inte den blekaste aning om var vi var (for ibland sa glommer manniskor tydligen bort att deras engelska ar perfekt?), sa vi star dar med allt varat bagage, och namnet pa staden vi ska till, som vi upprepar och upprepar. Till sist prutar vi ner ”taxipriset” och tva killar ska ta oss till bussen pa moppar. Hoppar pa med allt bagage, jag pa en moppe, Sara pa en annan.. Sara forsvinner, for vi hade lite segstart med manuella moppen, Kommer ner till en busstation i alla fall, och dar finns ingen Sara. Hennes chauffor kommer dock och ropar pa killen att han akt till fel station.. Sa kommer till stationen dar Sara ar.. Och dar gick bussen for en minut sen! Ingen fara, nasta gar … om tva timmar! Kom igen?!

Satt dar ca en timme, lite kortare tror jag, och under den tiden motte vi valdigt mycket folk – manga trevliga som berattade nar bussen gick och hur man tog sig fram, medan vissa killar ar lite val otrevliga med vad de vill. Tva killar kom i alla fall och undrade vart vi skulle och om de kunde hjalpa oss, men vi sa att vi sitter sa bra dar vi satt och spelade kort.. Nagon minut senare kom de dock tillbaka, och det anda jag horde dem saga var ”bus” sa jag kastade mig ut pa gatan och i sista sekund sag chaufforen mig och tvarbromsade bussen, haha! Sa javla snygg turiststil. I alla fall sa var det plotsligt en buss dar som skulle at ratt hall, sa vi hoppade pa den 🙂 Tva timmar tog det ungefar till Ormoc, en stor stad dar allt var jakligt stressigt pa terminalen. Skoj ocksa att bussarna till Sogod hade slutat ga for flera timmar sen. Hur gor vi da da? Jo, vi hoppar pa en buss till Baybay. Lite rolig konversation blev det nar killarna pa busstationen forklade for oss…

”You go Baybay!” (uttalas bye bye – hej da)
”But which town?”
”Baybay!”
”Yes, we are leaving, but please just tell us which town to go to?”
”Baybay, town is called Baybay!”
”Ooooh!”

I alla fall hoppade vi pa en buss till Baybay, kom dit och dar gick det ju inte heller nagra bussar till Sogod. Men val framme sa gav vi upp, checkade in pa Asia Novotel med varmdusch och aircon, och bussen skaaaa ga klockan 4:30 i morgon bitti men vettefan om jag tror pa det… Ska upp och kika och hoppas pa det basta i alla fall!