Jag tänkte att jag skulle ta upp saker som har med dykning att göra i den här bloggen också, för att lära nyfikna saker och ting, och för att jag inte kan sova, hehe. Dykning är ett otroligt stort ämne och det är ett sådant ämne som man nog aldrig blir färdiglärd inom, vilket jag tycker om. Det är alltid kul att kunna lära sig mer och mer om något man gillar. Jag tänkte i detta inlägg ta upp lite grunder inom dykningen. Är det något ni undrar över, vill veta mer om, eller är nyfiken på, tveka inte att fråga!
Så vad menas egentligen med ”att dyka”?
– Scuba Diving innebär att du har en del utrustning på dig så som en BCD (Buoyancy Control Device aka ”flytvästan” som jag gärna kallar den. Mer om denna senare!), ett viktbälte, mask (+ snorkel ibland), fenor och ibland en våt- eller torrdräkt. Med denna utrustning kan man gå ner i de djupa, outforskade delarna av vårt jordklot. Nere i vattnet är man viktlös, och om du inte är en astronaut så är detta en känsla man inte alltid kommer över förutom när man dyker. Att kunna sätta sig i skräddarsits eller stå på huvudet… i ingenting, det är en otrolig känsla vill jag lova dig. Inte hålla i sig med någonting, utan bara sväva med hjälp av sina andetag, det är en känsla som jag inte kan förklara.
– Skindiving (Nakendyk) betyder inte att du är naken, utan är ett annat ord för snorkling/fridyk, då man dyker ner ett par meter med hjälp av snorkel, mask och fenor. Detta var något jag var väldigt tveksam över innan jag kom till Thailand, men nu kan jag utan problem gå ner 7-8 meter i alla fall på ett andetag, och jag kommer lite längre varje gång jag övar. Duktiga dykare som fridyker kan göra 40 meter på ett andetag. Det är en speciell teknik, men det är inte särskilt svårt. Det gäller bara att hålla andan. Vi andas inte in för att vi fått slut på syre, utan för att det är en reaktion från hjärnan. Syre har vi kvar – i blodet, i kroppen. Står man emot reflexen att andas in, så kan man allt hålla andan lite längre än man tror. Och ännu lite längre. Och plötsligt har du hållit andan flertal minuter. Det är en häftig känsla det med vill jag lova.
Hur går ett dyk till?
– Detta svar beror ju otroligt mycket på vad man planerar att göra under dyket, för valmöjligheterna är i princip oändliga. Djupdyk, vrakdyk, fotografering, leta efter fiskar, kika in grottor, simma runt bland korallerna, göra kartor över nya dykplatser… Det finns lika mycket möjligheter som det finns dykplatser i världen, och är rätt säker på att alla platser inte är utforskade än.
Men man börjar på båten (eller stranden), går igenom med sin ”buddy” (kompis) vad man vill göra under dyket, gör en plan på tid, djup och vart man ska. Man kollar dykkartan för att se hur väderstrecken ligger, man pratar runt med vad man hittar vart. Man går igenom olika tecken (signaler) som betyder olika viktiga saker under vattnet. Det gäller att du och din buddy kan kommunicera under vattnet ifall att ni får problem, vill visa den andra någonting, och så vidare. Signalerna är kul, man kan ha vilka signaler man vill och sätta ihop sina egna, allt för att den andra ska förstå. På båten sätter man upp all sin utrustning, räknar ut sina vikter (jag till exempel har 3,6 kg), tar på sig våtdräkten om man vill ha en, tar fram sin dykarklocka, kompass, ”säkerhetskorv” (jag älskar det namnet), lampa och allt annat man kan behöva ha med sig. Man gör en kontroll med sin kompis för att se att all utrustning sitter och fungerar som den ska, och sen dyker man i. Eller okej, kliver i. Detta är olika på olika båtar men från vår båt och många andra så ställer man sig på kanten, sätter en handflata på regulatorn (den du andas i), fingrarna med samma hand på masken, och andra handen på viktbältet du har runt magen. Sen kliver du ut från båten, plogar fort upp på ytan, kollar att din kompis är okej, innan ni på signalen ”ner”, tömmer er BCD på luft, och sjunker ner till havens djup.
Väl nere håller ni ihop. Man dyker aldrig ensam då mycket kan gå fel, utan man är minst två under alla omständigheter. Man behöver inte simma och hålla varandra i händerna, jag brukar hålla den inställningen att ”ser jag min kompis så ser han mig”. Däremot är det bra att hålla sig inom räckvidd från varandra ifall att något skulle hända. Jag skulle inte kalla det för att simma runt, utan man dyker… Man använder inte händerna, utan man använder sina ben, antingen i cirklar, eller sparkar med, så glider man framåt. Man är som sagt viktlös, och har man rätt balans mellan vikt och luft så kommer du att ”hänga” i vattnet – helt viktlös.
Ett dyk har antingen en maxtid, eller tills någon börjar få slut på luft. Och när jag säger slut så menar jag ca en tredjedel kvar, minst. När man har hälften kvar brukar vi börja röra oss tillbaka till båten (för då har man ju lika långt tillbaka!) och när man har en tredjedel så kan man börja röra sig uppåt. För att inte kroppen ska ta skada så ska man ta det lugnt uppåt – man får aldrig gå fortare än 18 meter per minut. Man brukar säga att man inte får stiga snabbare än sina egna bubblor. På ett ”vanligt” dyk (med det menar jag inom gränserna – inte för djupt, inte för lång tid osv) så gör man ett säkerhetsstopp på 5 meter i 3 minuter, för att se till att vara inom säkra gränser. Mer om detta senare!
Väl uppe på båten tas utrustningen av, packas ihop. Gör man två dyk så väntar man emellan dem, tid beroende på hur långt/djupt ens dyk var. Under denna tiden flyttar man istället över utrustningen till en ny, full tank. När dagen är slut så åker man sen tillbaka till dykskolan, och följer deras rutiner på vad som ska göras med utrustningen. På New Way packas allt upp, tvättas, sköljs ur och hängs upp inför nästa packning.
Vad har man för utrustning nu igen?
– Framförallt så har man vad som kallas för en BCD. Det står för Buoyancy Control Device. Buoyancy betyder flytförmåga, eller flytkraft. Med denna reglerar du din luft. Fyller du på luft så kommer du stiga uppåt, släpper du ut luft så kommer du sjunka. Det gäller att hitta en perfekt balans – vilket vi kallas för neutral buoyancy. När du är neutral så kan du ”hänga” på samma plats, och röra dig upp och ner bara med hjälp av andetag. På BCD:n finns fickor, ställen att hänga extra utrustning och andra fiffiga saker.
– Mask och simfenor brukar inte vara några konstigheter även för icke-dykare. Masken skyddar dina ögon från vattnet och gör att du kan se ordentligt, och fenorna gör att du faktiskt kan ta dig någonstans. Ett litet tips är att masken gärna immar igen när man kommer ner under vattnet, och bästa sättet att undvika imma är att spotta i det. Spott i mask = ingen imma. Äckligt, men sant!
– Våtdräkt är en dräkt gjord av neopren, vilket fungerar som ett isolerande lager runt din kropp. Den släpper in en del vatten, men man håller sig fortfarande varm. Den ska sitta tajt, då den blir lösare i vattnet, och blir det en för stor luftspalt mellan kropp och dräkt så kommer det in för mycket vatten, och den fyller inte sin funktion. Beroende på hur tjock den är så har den även en del flytkraft.
– Torrdräkt är något jag själv aldrig använt. Den är som en våtdräkt, fast den är helt vattentät, har gummimuddar runt handleder, fotleder och hals. Det finns även med huva, strumpor och handskar. Den fungerar som en våtdräkt – den ska sitta tajt för bästa funktion, och även torrdräkten har viss flytkraft. Man kan med vissa dräkter ansluta torrdräkten till luftsystemet och då använda denna istället för BCD:n.
– Vikter är en väldigt viktig sak när man dyker – för du kommer inte komma ner till djupen utan dem om du inte är skicklig på fridyk. Vi har för mycket luft i kroppen, BCD:n och tanken för att kunna hålla oss nere på bottnen, utan en människa flyter upp som en kork utan vikter. Ju mer du väger, desto mer vikter behöver du, och det är även olika i olika vatten. Ju saltare, desto mer vikter. I medelhavet hade jag till exempel 6 kilo, och här i Thailand har jag som sagt bara 3,6. Vikter är inte alltid så lätt att räkna ut utan man får ofta pröva sig fram. De flesta duktiga dykare kan uppskatta vikter bara genom att titta på andra människor.
– Andra saker du har är då regulatorn, vilket är munstycket som du andas igenom. Du har dessutom alltid en extra regulator som också går till din tank, och den är till för en dykare som skulle få slut på luft, så ni kan dela på din luft. Man har en mätare som mäter hur mycket luft man har kvar, och man har en mätare som säger vilket djup man är på.
– Lite mer avancerade dykare kan även ha en ficklampa med sig, en kompass och en dykdator. En av mina favoritsaker är också ”säkerhetskorven” som den kallas här om man översätter det från engelska (Safety Sausage). Det riktiga namnet är ytmarkering eller något liknande, men håll med om att säkerhetskorv är bättre? Det är i alla fall en form av en ballong, som är ca en meter lång, och ca 20 cm i omkrets. Man håller den uppåt under vattnet, tar luft från sin extraregulator, och den ballongen skjuts upp till ytan där den ställer sig rakt upp. Den är oftast orange med text så som ”Dykare under ytan” på den, för att varna båtar att dykare är på väg upp.
Nu får det vara slut på del 1! Som sagt så är ni välkomna med frågor, funderingar eller vad ni nu vill läsa om, så lovar jag att försöka svara på det.
So long!
MOJSENGOJS 