Onsdag 26.10.12
Idag var det en månad sen vi flög från Sverige, och snart var det en månad sen vi kom till Koh Tao. Jag har hunnit med mycket – skaffat ett hus, gjort min advanced diver, min första hjälpen och min rescue course. Recsue course var himla intressant, mycket som hände och jag insåg hur dålig kondis jag ännu en gång har fått. Vad hände med brevbäraren? I alla fall, vi övade på att bogsera medvetslösa människor, plocka upp dom från botten, ge HLR och en stor drös med andra saker. Vi hade två killar med oss som spelade offer, och de fick ”panik” och försökte hoppa på oss och saker. Det var minst sagt intressant. Första dyket vi skulle göra kallades för Dive From Hell (helvetesdyk) när dessa två killar skulle få alla möjliga problem och vi skulle hjälpa dem. Det började med att vi gick i vattnet, med höga, höga vågor och regn som pissade ner så man inte såg någonting. Sen gick vi ner, de fick kramper, simmade fast i rep, tappade utrustning, svimmade, och fick panik. Vi klarade det dock me bravur och allt gick väldigt bra.
Dagen efter skulle vi iscensätta scenarios, och det blev ännu mer intressant för det blev väldigt, väldigt verkligt. Vi skulle slarva bort någon på botten, hitta dem, få upp dem till ytan, bogsera dem till båten och få upp dem på båten. Denna gången fick jag spela offer, så en av instruktörerna skulle ”slarva bort mig” på 8 meters djup. Jag simmade ner dit hon pekade och lade mig på mage och väntade. Jag har köpt en dykklocka så jag hade koll på hur länge jag var nere, och efter en halvtimme tyckte jag att det tagit för lång tid. Så precis när jag skulle börja gå upp till ytan själv så såg jag våran andra instruktör komma emot mig, visandes signalen ”Är du OK?” Jag okejade tillbaka och ”svimmade sen” vilken alltså var övningen vi skulle göra. Sara skulle ta upp mig, vilket hon gjort fort, och väl uppe på ytan slet hon av min mask och regulator och frågade ”Agnes, är du okej?” Jag skulle ju spela medvetslös så jag svarade inte, vilket resulterade i att hon skakade mig och frågade igen ”Agnes, på riktigt, jag skojar inte, svara mig för i helvete!” Jag tittade upp på henne och insåg att någonting hade hänt, för hon var rädd på riktigt. Jag svarade att jag är helt okej, vad hände?, varpå hon surade att instruktören som gömt mig hade slarvat bort mig, så det hade blivit en riktigt leta-övning. Alla var smått panikslagna medan jag hade legat där nere och tittat på fiskar… Hah! Wops! Våran huvudinstrukör – Jim, hade hittat mig på egen hand via bubblorna som kom från mig, och han var inte heller glad, men han kan sitt jobb i alla fall. Ingen fara skedd, jag var som sagt helt okej, men det blev så verkligt. Efter det fick vi i alla fall godkänt på övningen och nu är vi Rescue Divers!
Igår firade vi med Oktoberfest, en bar arrangerade det. Man köpte en biljett och fick därmed 30 glas öl. Behöver man säga mer än att det blev en helrolig kväll med sjukt mycket folk, mycket prat, musik och en grymt härlig stämning. Idag händer dock inte mycket, jag har satt mig i dykshopen och lånat deras internet. Det är för varmt för mig att ligga på stranden så jag tar det lugnt i skuggan. Under mina fötter ligger en liten hund vi smått adopterat – den är den enda som kommer upp på vår veranda, och vi ger honom mat och vatten, vilket har resulterat i att han följer oss överallt vi går. Vi behöver bara vissla så kommer han. Sötsak!
Nu har jag några dagar lugnt innan jag tänkte börja min DMT. Det har varit mycket näsa i läxbok så jag behöver en liten paus innan jag tar tag i nästa fem-sex läxböcker som ska gås igenom. Kul ska det bli, ser fram emot att få komma igång med detta ordentligt, men helgen vill jag ha tom.
——-
Finished my rescue course two days ago, we were acting a missing person scenario and the instructor lost me for real. I knew where I was though and was fine but the others were freaked out. Woops. No harm done, but it did get very real. Then we went to the Oktoberfest and drank our heads off.