Man 6.5.13
Sa, vi kom fram dit vi skulle, typ. Vi gick ner till busstationen vid 4;15 da de sa att bussen skulle ga 4:30. Runt 5:30 dok faktiskt en buss upp, till varan forvaning. Och den var absolut fullpackad, vilket resten av alla bussar efter ocksa var. Lovely! I alla fall sa akte vi fran Baybay till Sogod, som vi trodde var varat slutmal, men icke sa nicke. Vi kom dit, gav en taxichauffor lappen med hotellnamnet och han kliade sig I huvudet och sa att vi var ca en timme darifran med buss. Va?
Sa blev det sa att vi satte oss pa annu en stekhet och fullproppad buss med allt vart bagage och akte ner till Padre Burgos. Vi holl tummarna for att de inte skulle vara fullbokade, men det var saklart motsatt – vi var de enda kunderna. Vi akte ju ner dit for att leta efter valhajarna, men da de inte hade nagra kunder sa hade de inte heller nagra valhajsturer… Ah! Sa, on Leyte ar utformad soder om som en manniska typ. Sogod ligger I skrevet, Padre Burgos vid foten av vansterbenet och I foten av hogerbenet finns en stad som hette San Rickardo, och dit sa de att vi skulle bege oss. Sa upp pa bussen igen, aka till Sogod, och darifran vanta bra lange innan en buss dok upp. Vi akte och akte ca 2 och en halv timme och kom till sist fram till en hamn. Na, dit skulle vi ju inte, vi hade redan passerat San Rickardo ungefar en mil bort. Bra dar. Sa vi motte en taxiforare som heter Boy, som vi pratdade med, varav han sen korde runt oss tills vi hittat sovrum (102 kr per natt, for tva personer, helt acceptabelt.)
Efter detta gallde det ju nu att hitta de dar valhajarna som vi akt I tva dagar for att hitta. Vi fick hora om en pastor som anordnade valhajsturer, sa vi fick tag pa honom och satt och pratade med honom samt hans dotter, och bokade in att vi skulle motas dagen darpa. Och det gjorde vi. Vid 8 pa morgonen hoppade vi I en liten bat tillsammans med pastorns dotter, en kille som korde baten och tva spotters som alltsa var dar for att leta efter valhajar. Och de gjorde ett jakligt bra jobb, for nog hittade de hajen alltid!
Vet inte hur lange vi snorklade med hajen précis vid var sida – ibland en bra bit ner, ibland précis vid ytan, men den var sallan langt ifran. Dyka ner gjorde vi ocksa, ner nagra meter for att kika narmre pa detta helt otroliga djur, for att sen poppa upp till ytan och ta ett andetag. Valhajar ar otroliga varelser, och jag kommer nog aldrig forsta mig pa de som ar radda eller ogillar dem. De ar gigantiska, men de ar sa ofarliga. Jag menar.. de har ju inte ens tander!
Efter att vi simmat runt med denna vackra varelse sa begav vi oss tillbaka till hotellet, eller ja, det lilla gasthuset vi hyrt over tva natter. Vi gick sen ivag pa jakt efter mat, vilket jag lovar inte ar latt nere I Putiyan. Hittar du nagot att ata for du vara nojd, om du inte vill ha kycklingfotter menar jag. Vi hittade ris och fisk, inte mycket men nagot fick man I sig I alla fall. Huh.
Vi forsokte ta reda pa hur bussarna gick men det var ju inte det lattaste, och forsokte ringa till pastorn som inte forstar vad man sager. Aja. Till sist kom de till oss och vi satt och pratade lite om bussarna och sa innan vi begav oss upp I bergen, pastorn och hans dotter ville visa oss runt vilket vi saklart var med pa. Sa vi akte runt pa moppar, hogt upp I Bergen, sen ivag till en tradgard, och till sist ett eco sanctuary som inte var helt fardigbyggt an. Sen var det forsoka hitta nagot att ata igen vilket resulterade I brod och chips och cola. Det var liksom inte sa mycket valmojligheter I denna stad.
Kvallen avslutades for I ovrigt hos pastorn ocksa, dar jag och Sara fick varsin bibel och en liten predikan, sa att vi nu ska kunna hitta Gud I vara hjartan. Heh. Intressant, men tror inte att jag ska ta mig ner den vagen, tror hellre pa mig sjalv och saker som faktiskt… existerar. Men, otrevliga ar vi inte, sa nu reser vi runt med biblar I vara vaskor.
MOJSENGOJS 